Tue 26 Jun – Peace & Love


Salem Al Fakir
Festivalen började med yrvädret Salem Al Fakir. En riktigt skön spelning med massa energi och glädje, man kan inte låta bli att le när man ser Salem när han misshandlar sina instrument och studsar runt som en boll i sina röda byxor.

Billie The Vision And The Dancers
När sommaren är som bäst finns det bara ett band som kan göra den ännu bättre, Billie the Vision. Konserten var på en kanska liten scen så det var svårt att se bandet trots om längd. Billie leverar alltid och även denna gång var det dans och glädje som gällde. Lite besviken att de inte körde Nobel Square dock.

Sophie Zelmani
Väldigt tråkig spelning. Inte mycket att säga om den.

Christel Alsos
Satt i gräset och käkade vildsvinskebab och lyssnade på detta band från Norge. Inte så spännande men ganska mysigt.

Damien Rice
Hade ingen aning om vem detta var innan. Men så många sa att det skulle bli jättebra så jag gick och såg honom. Och de hade rätt, väldigt stämningsfullt och fint. Lite skönt ursårad psykadeliska låtar då och då gjorde det till en väldigt bra spelning. Några ganska häftiga ljudeffekter, som en rymdraket som startar och en hel del rundgång gjorde spelningen varierad och spännande. Ska nog kolla upp Damien lite, verkar rätt bra. Fast jag tror att det ska upplevas live.

Hyllningskonsert till Björn Afzelius
Ett norsk dansband på speed, ganska konstigt. Fattade inte riktigt vad det hade med Afzelius att göra. Gick efter två låtar.


Thomas Andersson Wij
Såg bara en låt, Landet vi föddes i. Det var den låten jag ville höra och skulle iväg och se Laakso

Laakso
Innomhusscen, skittrångt, skitvarmt, skitjobbigt så vi sket i det hela och stack till Mustasch.

Mustasch
Leverar alltid! En av de bästa konserterna denna dag. Tredje gången jag ser dem, de blir bara bättre och bättre. En av världens bästa sångare i mitt tycke.

Shout Out Louds
Bara några låtar, sen gick vi och köpte munkar och kaffe.

Anna Ternheim
Top 3 konserter på hela festivalen. Jag hade inte så höga förväntningar, men detta var otroligt bra. Hon vågade ta ut svängarna och låtarna fick grymmt bra känsla. Väldigt vackert. Avslutningen Shoreline var en av festivalens höjdpunkter.

Fredag

USCB Allstars
Jättebra, fast spelade inte nån låt jag kände igen. Ska är bra live.

Deportees
Trodde inte de skulle fixa den största scenen, men de klarade det bra. Dock blev det lite småtråkigt då och då.

Miss Li
För liten scen, förstörde den annars fantastiska spelningen. Hon sjöng sönder sin röst också (tror jag). Tidigare samma dag såg vi när hon spelade på Kupolen, det gjorde sig bättre när man kunde se henne.

Marit Bergman
Otroligt bra på att få med sig sin publik. Hon älskar publiken och publiken älskar henne. Väldigt bra konsert.

Kalle Baah
Lite reagge är najs. Kalle Baah har jag tänkt se länge men det har aldrig passat. Det gjorde sig riktigt bra live, sjönt gung och östgötskt mellansnack.

Sahara Hotnights
Lite av en besvikelse, lite tama live. Tyvärr.

Mando Diao
Sjuk spelning, ett hav av galna borlängebor som avgudar sitt Mando. Bandet hade energi så vi skulle stänga en reaktor till. Dock har jag tröttnat på dem, lite uttjatat.

Timo Räisänen
Kanske den konsert jag såg fram emot mest denna dag. Hade väldigt höga förväntningar på Timo. Och de infirades, och överträffades. Väldigt bra liveversioner av av låtarna och allsången på Fear No Darkness... var grymt häftig. Top 3 även denna, delad plats med Anna Ternheim.

Alice Cooper
Såg 30 sekunder, från 300 meter. Orkade inte mer, ryggen var förstörd efter en dags stående, gående och hoppande.

Lördag
Sista dagen alltså.

Stefan Sundström
Bästa spelningen på hela festivalen. En glad Sundström, massa bra låtar, helt sjukt många gästartister däribland Lars Winnerbäck. Får rysningar i kroppen bara jag tänker på låtar som Låt dem gå och En näve näring.


Jason Mraz
Såg en låt, inte i min smak riktigt.

Weeping Willows
Såg tre, fyra låtar. Bra sång. Men gillar dem inte rikigt, visst har de några bra låtar men senaste plattan är väl ändå rätt tam?


Kristian Anttila
Trodde det skulle bli grymt bra live, jag hade visst fel. Dock såg jag bara första kvarten. Lite hajpad kanske?

Bo Kaspers Orkester
De var väldigt bra, lite överraskning. Fast lite för ojazzigt tycker jag nog, de tappade lite av känslan där.
Mycket känsla i låtarna och fina texter som Bo verkligen menar när han sjunger. En av de bättre konserterna.

Nationalteatern
Har inte lyssnat på dem tidigare fast jag borde. Väldigt trevligt spelning, kanske ska ta och börja lyssna lite ändå.

Lars Winnerbäck
Festivalens hemliga gäst spelade en akustisk spelning med bara lugna låtar. En fanatisk publik och en glad Lassa gjorde det hela till en magisk spelning. Allsång är bara förnamnet. Låtar som Elegi och Stackars var väldigt vackra.

Timbuktu
Inget jättefan av Timbu, men skulle visst vara bra live. Och det är sant. Väldigt bra drag på hela bandet. Det fick bli en rolig och dansant avslutningen på Peace&Love. Jag orkade inte se The Ark utan gick till tältet för att var lite småsur för att jag inte kunde festa sista natten, jag skulle ju köra hem dagen efter.

Tue 26 Jun – Peace & Love



Nu tänkte jag försöka ge mig på att skriva om när jag var iväg med några kompisar på Peace & Love festivalen i Borlänge 2007.

Det började med att jag under onsdag kvällen åkte upp till Camilla och torsdag morgon kl 06:33 tog vi tåget från Norrköping mot Borlänge med byte i Sala, resan gick bra även att man var lite trött. De var väldigt lätt att hitta till festivalområdet, efter att fått festivalbandet så fick vi besked om att A Campingen var full men att de snart skulle öppna en B Campingen en bit därifrån. Sant som de var sagt så fick vi gå igenom A Campingen, korsa en rondell och där fanns en stor fin gräsplan. Vi slog upp tältet sen gick vi till Konsum och inhandlade mat inför helgen. Efter maten gick vi för första gången in på festivalområdet.

torsdag

Salem Al Fakir

Först ut med att inviga festivalen var Salem Al Fakir, mycket folk, bra stämning och en himla massa energi på scenen! De var första gången jag såg Salem och jag må säga att de var skoj att se han med bandet, i strålande sol klappade man händerna och njöt av den glädjefyllda musiken.

Sophie Zelmani

Sophie Zelmani har jag lyssnat till och från på under ett par år, och på något sätt såg jag framemot denna konsert. Men, med facit i hand så var de en besvikelse, hennes utstrålning var inte den bästa trots att Sophie sa att hon var jätte glad över att vara där. Själv satt jag vid sidan av scenen med Milla och Mathilda gassade i solen och höll faktiskt på att somna!
Men någonstans i mitten av konserten slängde jag iväg ett SMS till Emma (Hettot), de visade sig att hon var där så vi tog oss tid att hälsa på varandra och bestämde att vi skulle ses senare.
Sista låten på konserten, var den jag (och säkert många andra väntat på) nämligen: To Know You
, vilket är en väldigt fin låt men väger inte upp konserten i helhet.

The Sounds

Efter att ha käkat den första festivalburgaren kom vi precis lagom till The Sounds spelning, även denna på den största scenen: Eldorado (Salem och Sophie spelade också där). Och oj, vilket drag de var! Sjunga och hoppa med, sedan The Sounds debuterade med sin platta: Living in America så lyssnade jag den varm och givetvis spelades en hel del från den plattan, texter satt där dem skulle och de var skoj att sjunga med. Bäst drag var de nog under Painted by Numbers, hela konserten var bra men de saknades de där lilla extra trots att Maja, leadsinger har en jäkla attityd.

Damien Rice

Det var Milla som sa att vi absolut skulle se Damien Rice, själv har jag aldrig hört de innan. Så jag hade inte inget att förlora, blev inte så berörd dock fastnade jag för en låt: Coconut Skins, som är sjätte låten på senaste plattan ”9” som släpptes förra året.
Ska ladda hem den plattan, lyssna igenom så får vi se, de kanske är jätta bra. Jag tackar aldrig nej till ny musik, konserten kanske är början på något nytt.

Backyard Babies

Eftersom jag inte blev de minsta imponerade av dem på Hultsfredsfestivalen förra året, så var de lite motigt att gå dit och lyssna denna gången. Dock var denna spelning lite bättre, jag och Ellinore stod där och diggade, själv väntade jag på att få höra Song For The Outcast, men icke. Den uteblev och jag blev lite besviken, säger som Ellinore ”oj, jag trodde inte dem var så gamla och vilka posers dem är!”.
Men de är alltid härligt att höra lite rock när man är på festival.

Svenska Akademien

Fjärde gången jag ser detta underbara reggae band från Landskrona i Skåne. Har inte stått såhär nära scenen innan, det var skoj men otroligt trångt och bökigt. Hoppa och sjunga med och en väldigt härlig stämning, såg dem på Siesta festivalen för lite mer än en månad sen, var inte så stor skillnad mellan dem två spelningarna, lika grymt och nästa gång jag ser dem så ska jag allt stå längst fram! Kändes som spelningen var jätte kort, vilket får mig att fundera på om jag ska köpa en 1-dags biljett till Öland roots och se dem där eller inte, har ett par veckor på mig att bestämma.

Anna Ternheim

Jag tvekade inte en sekund på att gå till denna spelning, har läst en del recensioner från spelningen på Hultsfredsfestivalen 2007 och hört bra om den av kompisar som var där.
Var rätt trött i benen efter en hel dag av konserter så jag stod ganska långt bak, men jag såg hela scenen och allt som hände.
Anna bytte mellan akustiskgitarr, elgitarr och piano, och hela konserten var sammanhängande. Väldigt bra ihop satt och dagens bästa konsertljud stod Anna för.
Anna har en hel del bra låtar, efter hon avslutat med Shoreline ville man inte att de skulle ta slut, utan att hon skulle fortsätta en timme till, de var så underbart bra.

Dagens konsertmissar:
- Dia Psalma, såg dem två gånger förra året och hade gärna sett dem i år igen, men tyvärr så krockade deras speltid med Svenska Akademiens.
- Thomas Andersson Wij, har inte hört så mycket av han, men jag skulle ändå ha velat se det.
- Lasse Lindh, De skulle inte har varit något problem att se han Om det inte vore för att han spelade på den minsta scenen inomhus. Kön var lång lång och åter lång, så de fanns ingen chans att komma in.

fredag

USCB Allstars

Dag två började med att vi tog oss till Tropico scenen, USCB Allstars är ett Ska band som ligger på samma skivbolag som Svenska Akademien,Swingkids. Det vill säga, detta kan inte vara dåligt tänkte jag. De var de inte heller, första gången jag hör dem och blev glatt överraskad! Kommer med största säkerhet lyssna mer på dem den kommande tiden, rekommenderas.

Deportees

Jag var där, men minns knappt något av spelningen, förrens dem spelade Arrest Me 'Til It Hurts som var enda låten jag kände igen, för övrigt var de en tråkig spelning.

Marit Bergman

Såg verkligen framemot denna konsert, har lyssnat på Marit många år men aldrig haft chansen att se henne live.
De var jätte kul att se henne, sjunga, dansa och mellansnacka om vartannat. Bäst drag var de under Adios amigo och I will always be your soldier, mycket allsång blev det! Mindre bra var att hon inte utnyttjade hela speltiden utan slutade 15minuter för tidigt, publiken stod där klappade och skrek för att hon skulle komma in på scen igen, de gjorde hon för att säga ”Vi tänker inte spela fler låtar, jag är så hungrig så att jag nästan svimmar”. Dålig stil tycker jag, leverera måste man väl kunna göra även fast man är hungrig? Jag kan tänka mig att jag hade fått höra: I take my wings of you eller I miss you Om hon hade spelat den sista kvarten.
Dagens bästa publiktrick stod Marit för, genom att få hela publiken att huka sig så spelade bandet lägre och när vi sedan ställde oss upp och spelade dem högre, simpelt men rätt fräckt.

Kalle Baah

Ännu lite mer reggae, denna gången av Kalle Baah från Norrköping lite äldre, men ändå helt okej. Har hört namnet flera gånger innan, men aldrig lyssnat på dem. Kanske är det dags att börja nu. Fastnade för ett par låtar, vet tyvärr inte namnet på dem än.

Sahara Hotnights

Såg Sahara Hotnights på Siesta i maj, då var Maria väldigt hes och kunde knappt sjungs introt till Loneliest city of all, detta var de ändring på denna gången. Eftersom både Milla, Mathilda och Sara var väldigt pepp för konserten ville dem stå långt fram. Trängas och knuffas för att få en bra plats, sen tröttnade jag och insåg att snart så började Detektivbyrån spela. Men jag såg början, dem är duktiga, problemet är att dem är så tråkiga live! Dem har jätte fina kläder på pressfoton men deras scenkläder är inte särskilt snygga.

Detektivbyrån

De spelade på den lilla inomhusscenen Isis, som var på övervåningen på en Pub. Det dumma är att själva scenen är på de ”område” där de var staket för Puben dvs. 18års gräns med leg. Så jag som inte fyllt 18 än fick stå bakom stängsel 5 -7 meter från scen när jag om jag hade varit 18 hade kunnat stå längst fram, väldigt dumt och frustrerande!
Efter att ha insett det faktum att jag inte kunde stå längst fram så soundcheckade dem 15 – 20minuter in på konsert tiden, vilket gjorde att spelningen i sig blev kortare.
Men de inte så mycket, för de är så fin musik, dessutom bjöd dem på skojiga mellansnack och höjdpunkten var när de spelade den nya låten: Lyckans Undulat.
Jag hoppas verkligen att dessa unga killar fortsätter med musiken, för jag gillar de starkt.

Mando Diao

Precis efter Sahara Hotnights gick Mando Diao upp på den näststörsta scenen, Fantasia. Väldigt mycket folk och väldigt högt ljud. De kändes som festivalens alla tjejer mellan 14 – 17år hade samlats för att hoppa och skrika till deras låtar, och visst dem var helt okej. Men de där lilla extra saknades, de skall dock tilläggas att jag inte såg hela.

Slagsmålsklubben

Jag och Sara begav oss iväg för att hoppa och dansa till SMK. Såg SMK på Siesta och sågade dem pga att dem spelade för mycket fel och snackade för mycket skit. Vi såg inte början, men större delen av konserten. Och oj, vilket lyft dem har gjort! Mycket bättre denna gången, dem spelade och ljudet lät bra, lite mellansnack där man bland annat fick veta att dem blivit sponsrade med en synth och att dem kanske kommer att få fler instrument, grattis till dem! Lite sjukt fyllesnack blev de, men var gör det, de var så härlig stämning. Hoppa och dansa till musiken hela spelningen igenom och vara helt slut efteråt, de är så det ska vara! Tack SMK för att ni lyckades bevisa att ni verkligen är bra live och Tack för att ni lät publiken bestämma om ni skulle spela två låtar direkt eller ropa in dem för att hinna spela en låt. Lite annat som ska nämnas är att gruppen håller på att spela in nytt material i Norrköping och att vi fick höra en ny låt, längtar efter den kommande plattan.

Familjen

Familjen består av en kille som heter Johan T Karlsson, som sjunger på Skånska till härliga elektro melodier under live spelningar från han assistans av den mycket begåvade Andreas Tilliander som mixar musiken. De spelade på samma lilla scen som Detektivbyrån, även dem var sena med att rigga sina instrument. Konserten var bra, även om jag var arg på att jag inte fick stå vid scenen. Konserten led mot sitt slut och Familjen skulle precis börja spela ”Det snurrar i min skalle” När de får besked från mixerbordet att tiden är slut och de stängt av högtalarna. Både Familjen och vi i publiken blir väldigt upprörda. Vi fortsatte att klappa och skrika med förhoppning om att mixerbords killarna skulle ge med sig, men icke de vägrade.
Väldigt synd, nu får jag längta till nästa konsert med att höra det snurrar i min skalle, jag som lyssnat på den en massa och lärt mig texten utantill!

Dagens konsertmissar:

- Di Leva, ville höra han bara för att ha gjort de, han spelade samtidigt som Kalle Baah.
- Timo Räisänen, han har gjort många fina låtar, men vid den tiden spelade SMK och jag var mer pepp för det.
- Alice Cooper, förmodligen ett Once in a lifetime moment men jag var mer tänd för en spelning med Familjen då. Ångrar mig lite att jag inte gick och såg Alice Cooper.
- Promoe, han skulle ha spelat men de blev inställt pga. Sjukdom grymt synd då han var bäst på hela Siesta och jag verkligen hade längtat efter att få se han igen!, ersättare var Fattaru.

lördag

Snook

Snook gick på scenen i regnet och de fortsatte regna hela konserten igenom, tur att man hade regnjacka. Snook är inget på något sätt ett favorit band för mig, de var skoj att ha sett dem men jag blev inte särskilt imponerade, ännu mindre blev jag det när en av sångarna ville sjunga en lugn låt, som var någon blandning mellan Hip-hop, Soul och RnB, vilket var värdelöst. De var bra ös konserten och publiken var med, men de föll mig inte i smaken.

Weeping Willows

När resten av mitt festivalsällskap lyssnade på Jason Mraz tog jag mig tid att gå till Weeping Willows och lyssna, de var bra ljud och en fin scen, lite synd att regnet var i luften för min del hade de gärna fått vara mörkt de skulle ha skapat lite bättre stämning till deras fina musik.
Njöt de gjorde jag som bäst när jag fick höra The Burden, som är den bästa låten dem gjort enligt mig. Hörde bara dem fyra första låtarna innan jag fick vidare.

Prop Dylan

Prop Dylan består av två rappare som kommer från Borlänge, dem är inte så stora men dem kan sin grej. De rappar till ett fett inspelat beat och gör de bra. Stod näst längst fram och diggade med. Detta var enda riktiga hip-hop spelningen jag var på under festivalen, synd att de inte var mer folk de skulle ha gjort spelningen lite roligare även om dem var ärliga och roliga i sitt mellansnack.

Kristian Anttila

Kristian spelade på samma scen som SMK där de var väldigt trångt men jag fick mig en glimt av han och resten av bandet, hörde ett par låtar och de lät bra innan vi gick vidare och käkade middag. Om jag minns rätt så är han på väg med nytt material så de lär bli fler spelningar med han i framtiden.

Elin Sigvardsson

Tjejen från mina hemtrakter hade med sitt kompband tagit sig upp till Borlänge, och de kan ha varit hon som tog med mig regnet för de regnade hela konserten igenom.
Hon har bra utstrålning och spelar bra, men jag har aldrig riktigt fastnat för hennes musik, förutom hitsen Where to start och Song for Anna som hon gör otroligt bra! Jag är glad för Mathildas skull att hon fick se Elin live och träffa henne efteråt.

TBA, To Be Announced, Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck var gästartist på festivalen, han kom in på scen en stund försenad men bjöd på en helt underbar konsert. Lars med sin gitarr och Johan Persson från Hovet på piano, munspel och dragspel samt en ny kille från den kommande plattan, de var dem som byggde upp konserten, och gjorde Lasses enda sommarkonsert.
De var väldigt högt publiktryck och publiken uppmanades flera gånger att backa, men en bit in i spelningen blev de lite mer plats men jag såg inte så mycket av scenen. De var så vackert att jag större delen hade en klump i halsen och blev tårögd, men jag höll tillbaka tårarna och njöt istället. Lasse bjöd några av sina finaste låtar och på det fick vi höra två låtar från det kommande albumet som släpps 26 september, kommer inte ihåg namnet på dem, men den första av dem nya låtarna var väldigt bra, ni som var där vet vilken jag menar.

Timbuktu

Jag och Milla som varit på Winnerbäck precis innan mötte upp Mathilda och Sara sen hoppade vi tillsammans in mot scenen. Och jäklar vilket drag de var, Timbuktu med sitt band kan verkligen underhålla och få en hel publik att dansa! De var en toppen konsert och de bjöds på ett häftigt festivaltrick, alla som hade en mobiltelefon på sig skulle sträcka upp den så att displayen lyste, då tog man ett skutt uppåt och såg hundratals telefoner, de var häftigt.
Timbuktu är utan tvekan en av Sveriges bästa artister både på skiva med sina klockrena texter och live för att han bjuder så på sig själv och kan underhålla.

The Ark

The Ark, rockbandet från Småland och som Ola Salo sa så skulle dem bjuda på äkta småländsk rock, de var en skojig konsert med en häftig bakgrund med animationer. Deras låtar har simpla texter så de är lätt att sjunga med, synd bara att man hade så otroligt ont i ben och fötter att man inte orkade hoppa med. The Ark är ett väldigt bra Live band och avslutningen med låten: Prayer For The Weekend där dem bjudit in Timbuktu med kompbandet var riktigt bra!

Dagens konsertmissar:
- Bo Kaspers Orkester, jag hörde avslutningslåten Vi sitter i samma bil och hade gärna sett hela spelningen.
- Sugarplum Fairy, för att dem har gjort så många bra låtar, speltiden var dock precis när Winnerbäck spelade så de fanns inte någon chans att gå dit.

De var alla konserter jag såg under festivalen, totalt var det 24 stycken under tre dagar vilket blir ett medel på: 8. De var en helt okej festival men de var lite jobbigt att hela tiden stå på asfalt vid scenen. Innan jag avslutar vill jag nämna att Mando Diao fick spela över med en kvart, men Familjen fick inte göra de med en minut ens, dålig stil tycker jag. Mando är visserligen ett större band men på den punkten tycker jag de ska vara lika för alla!
Sen tycker jag de var väldigt synd att Promoe inte kunde komma.



EDiT: De var Marit som gjorde de fräcka publiktricket.

Tue 26 Jun – Peace & Love

En bilfärd börjar från Luleås innerstad från närmaste bensinmack. Första korsningen visar den största svagheten med vårat fordon, den ytterst grov dragning mot det högra diket på grund av något servofel. Första korsningen håller på att sätta oss i just det, då jag försökte fånga ett par solglasögon som gled över instrumentbrädan efter rätat upp bilen efter en högersväng. Bilen ville däremot äta lyktstolpe :)

Några andra småfel påträffas rätt fort, backspeglarna går inte att vrida per automatik med diverse rattar och ting, och marginellt för hand. En felinställd vänsterbackspegel, och en halvtaskig höger fick duga. Citran vi lånade är ju fransk för det första (Ja, ett hån mot fransk biltillverkning..), och ungefär lika gammal som jag är så det är smällar man får ta. Elfel gör att den varnar för en trasig baklampa, oljemätarn har uppenbarligen gett upp och lite senare på resan fick vi meddelandet "Bonnet is open" vilket gjorde en lite smårädd - stämde dock inte.

Vi hinner runt 2-3 km innan ett relativt seriöst fel påträffas. Hastighetsmätarn avlider, och vi kan inte mycket annat göra än att skratta åt ironin att vi har 85 mil kvar dit, och samma sträcka hem med ett fel som inte förekommer direkt dagligen ;)

Utöver det går färden dit rätt smärtfritt, om man bortser från att elhissen dör på högra fönstret baktill så det får våldas upp igen per manuell handkraft. Vi var lite oroliga eftersom det lika lätt gick att få ner igen :)

Trötta efter tio timmar ungefär i bilen når vi fram på onsdag kväll och söker campingplats. Var rätt fullt om man inte ville på vid järnvägsspåret, men det fanns en hyffsad plats där man inte riskerade att få en smärre armé urinerandes på ens vackra Jula-tält.

En stund senare är allt klart och man sätter sig och ölar, behagligt helt klart. Inget speciellt sker direkt onsdagen. Några trevliga karaktärer som tittar förbi. Torsdagen bjöd på lite musik, men natten till torsdagen bjöd däremot inte på mycket sömn. Ungefär nio timmar blev det sammanlagt på de fyra dagarna man sov där, men det fick ta och räcka :)

Damien Rice blev det första gigget. Helt underbart måste jag säga. 9 crimes kändes milt nerbantad då det inte var en duett - men det gjorde den absolut inte dålig! Under delen med de dubbla trumsetten plus att Damien hamrade med på gitarren under Coconut Skins var underbar, och samplandet med musiken var ganska trevligt under Me, My Yoke and I. Grymt bra konsert!

Tänkte se Behemoth, eller Backyard Babies - men då jag varit bakis under dagen (Lustigt nog, efter fyra öl dagen innan. Bristande sömn, skulle jag tro) och plötsligt var i extas blev det tillbaka till campet och sänka tre öl snabbt innan nästa gig, samt ta med en i färdkost.

Cryonic Temple blev nästa band i tur. Helt godkänt, och jag var tvungen att le åt deras så otroligt power-metal-aktiga låtar.. Jag menar, Shark Attack - hur power är inte det? :)

Dia Psalma bjöd upp till ordentligt röjj längst fram. Inte lyssnat nå mycket på dessa grabbar under de senaste åren, men alla låtars texter fanns kvar i minnet, och jag kunde inte göra annat än att älska spelningen och hoppa och skrika med. Riktigt fint drag på Luft.

HammerFall var nästa att bjuda på underhållning. Färdkosten knäcktes, sänktes halvvägs och gavs vidare till någon annan i publiken som såg sugen ut. Ville inte ha en ölburk i jackan under hela gigget. Längst fram var det då i alla fall riktigt trevlig stämning med mycket allsång, och det såg ut som om det var rätt mycket folk (Tittade inte bakåt så mycket...). Trevligt med lite härlig göteborg-metal av bra nivå :) Glory to the Brave, Templars of Steel och Renegade bjöd på trevlig allsång också :)

Natten till Fredagen fick jag i alla fall sova runt tre-fyra timmar. Något i stil med "My kingdom for a shower" lär flytit genom pannbenet på morgonen. Svettig som en labrador i hamsterhjul en varv sommardag. Helt klart skönt att få bort svetten och smeta in lite ny stekar-gel (Som någon tyckte om att kalla mitt hårvax..). Utöver det mötte vi några trevliga karaktärer (ASTRAL KINGDOM!!!) som vääldigt sarkastiskt tipsade om oss bandet just nämnt, sedan dess höll vi på att fula om just hur grymma de var. Ingen av oss hade förståss hört dem, men om dessa goa grabbar säger att de är hårda (Eller värdelösa, men det var ju underförstått) måste vi ju bara hålla med. Dem stötte vi även på en 2-3 gånger till lite överallt och hälsningarfrasen "ASTRAL KINGDOM" yttrades ofta ;) Sen lite halvspontant kom någon tjej till vårat camp och åt två av våra paket med hörselproppar (Vi hade en kartong halvfull, så det bjöd vi på..), vilket var rätt... annorlunda :D

Lite Sabaton, Fourever och Di Leva började jag med. Varken imponerad eller missnöjd, men skrattade rätt ordentligt åt Di Levas tal om.. "Kosmiska orgasmer" efter Vi Får Vingar Då Vi Älskar, eller vad nu låten heter. Sahara Hotnights sågs en stund från kön i ett öltält (Några låtar..) sedan lyssnade vi på dem från öltältet. Inte direkt imponerad, rätt enformigt och tråkigt. Cheek to Cheek var som det enda som inte lät som allt annat tyckte jag.

Därefter vidare till Meshuggah som i och för sig var ytterst tunga och grymma, men inte riktigt min kopp te just nu. Tyckte det mestadels kändes som kaos, men några låtar stod man och röjjde till i alla fall, även om jag inte aktivt deltog i moshandet.

Alice Cooper blev helt klart denna dagens guldkorn. Riktigt bra röjj av äldre man och legend. Var en riktigt härlig teaterkänsla över allting. Sen att det lät riktigt trevligt och att han spelade klassiker som School's Out, Poison och Dead Babies gjorde det ju inte direkt sämre! Under School's Out flög ett gäng stora konfettifyllda bollar ut över publiken också. Så lite överdimensionerad handboll fick man delta i :) Lite roligt att han blev hängd och liknande ;)

Efter det blev att sitta uppe till sextiden och snacka i kylan, för att sedan sova till halv åtta och gå och ta en dusch. Magen berättar för mig via milt illamående att den tycker inte riktigt om hårdbröd, mjukost och bullens pilsnerkorv som kostval och att sömnbrist inte heller är dens sak, men den får tåla. Bullens visar sig senare ha oväntade fördelar - för vem visste att när man byter saker på campingen teamas Bullens upp med Jack Daniels? Inte dåligt i alla fall :D

Jason Mraz blev det första på lördagen. Riktigt trevligt. I'm Yours och Remedy var inte alls dumma! :)

Efter det blev det några låtar av Nationalteatern - och jag fick höra Barn av Vår Tid innan jag begav mig så är glad över det. Tempot var långsammare än cd-versionen, men annars lät det bra. Elin Sigvardsson och Lars Demian följde dem fort.

Därefter blev det vad jag tyckte var den bästa konserten på festivalen, Lars Winnerbäck. Scenen var alldeless för liten och det blev en otrolig trängsel. Jag och en annan gick gradvis framåt under Demian, men gav upp och backade ur efter en stund. Så det var först efter halva Winnerbäck man började se hyffsat eftersom man kunde gå framåt enklare under den konserten. Heeeelt underbart var det, dock. Hugger i Sten hörde man marginellt Winnerbäck på under refrängen. :) Kom Änglar var inte dum den heller. Däremot såg jag tre tjejer bäras ut från scenområdet helt avsvimmade. Just av den anledningen jag backade upp en bit innan det började, mitt sällskap var mer illa ute än mig där framme.

Kjell Höglund hördes från en sittplats under ett träd. Men honom såg men endast för att det gick att sitta i parken där i väntan på The Ark. Hade inga direkta förväntningar inför dem då jag bara hört någon låt då och då på radio. :) De var däremot riktigt bra, måste jag säga.

Efter det var det dags att sova. Runt två till tre timmar, sen var det dags att packa och sätta sig i bilen. Av vi två som skulle köra fanns det en som kunde, och det var inte jag. Var inte mycket bättre lottat än en med narkolepsi i trafiken, somnade ungefär var femte minut och sov i någon sekund. Bilfärden kändes lång och tråkig, men sen somnade jag och vaknade plötsligt av en smäll i dörren. Den som körde var uppenbarligen tröttare än vad både han och jag och resterande folket trodde, för han hade nickat till och vi snuddade vid ett räcke. Högra blinkersen slogs ur fästet och lite lack skrapades, så nu var det min tur att tygla fransmannen, då jag nu hade piggnat till. Det hade kunnat sluta illa, men vi hade tur i oturen. Hade kunnat hända senare då inte var något räcke. Efter det var det däremot lungt, då jag inte alls var speciellt trött längre. Men av säkerhetsskäl lyssnade vi på diverse OI! och metal av modell högt tempo. "Den här bilresan har varit som en tio timmars förfest, fast utan öl." sa en kille i baksätet någonstans innan Ske-å, och det var en rätt bra beskrivning. Halsen gör ont utav allt skrikande, och mer från bilresan än festivalen ;)

Is approaching in super sonic speed. My default summer records are already revolving on my stereo, the countdown to Peace & Love has begun and we are rehearsing like madmen to complete the upcoming Havok EP.

So, summer of 2007 music happenings:
29th June - Havok plays at Peace & Love. (Borlänge, Sweden)
6th July - I'm travelling to the capital city to attend the The Who world tour at Globen.
22nd July - Havok plays at Möllevångsfestivalen. (Malmö, Sweden)
13th September - All members of Havok is performing a clinic at 4SOUND, Lund, Sweden.

Other than that, I'm really grinding Pageantry for Martyrs.

Fri 25 May – Siesta!

I wrote this review yesterday in Swedish, sorry but I don't have time to translate it, but swedish last.fm users, feel free to translate it. As long as you contact me first!

Helgen 25 – 27 maj var jag och Carina på Siesta, en tvådagars Musikfestival i Hässleholm vid området Markan. Strax efter kl 13 steg jag av tåget, där jag trodde att Carina stod och väntade på mig, dessvärre visade de sig att de var både tåg och buss förseningar vilket gjorde att hon dök upp runt kl 14:30 när båda väl befann sig i Hässleholm så käkade vi lunch på Grafitti café, frågade oss fram om vägen och inhandlade mat på Netto.
De visade sig att de inte vara några större problem att hitta dit, de fanns många med en bag på axeln och ett liggunderlag under armen.
Följ strömmen!
Väl framme fixade vi festivalband och slog upp tältet (oroväckande nära bajamajorna) men de ska tilläggas att vi inte kände av någon lukt från dem alls, om de nu beror på luftsinne eller bara att vi hade tur med vinden, de vet jag inte.
Vi fixade oss i ordning för en hel kväll i musikens tecken, förfest med polarbröd, räkost & fejkcola!
Här följer lite recensioner av dem konserter vi såg under kvällarna, observera att åsikterna är personliga dvs. de är inget Carina har tyckt till om ?

Fredag:

Detektivbyrån
Mysig början på en långkväll inne i de stora tältet på den så kallade Chili scenen, Detektivbyrån spelade väldigt bra med lagom volym och intressant mellan snack, fick bland annat veta att dem släpper en ny EP eller album under Juni månad.
Till sist, om ni får chansen att se Detektivbyrån, ta chansen de är en fin upplevelse.

Promoe
Andra konserten för kvällen var på den stora utomhusscenen, Fiesta. De var mycket folk som hade samlats för att se killen i meter långa dreads rappa till feta beats från DJ Large tillsammans med en kille & en tjej som kompade med sina röster. Konserten var verkligen ett sånt tillfälle då man hade svårt att stå still, man rycktes med i musiken samtidigt som man blev glad och förvånad hela tiden. Promoe & resten av gruppen framträdde väldigt professionellt och eftersom de var första gången jag såg dem kändes de som om dem bjöd på något speciellt. DJ Large & Mårten alias Promoe skrattade och skojade med varandra, höjdpunkten på konserten var Promoe’s acapella liknande ett vad man ska säga rapp, svårt att beskriva, måste ses!

Slagsmålsklubben
Inför denna konserten hade jag jätte höga förväntningar men efter ett par låtar när en kille ur bandet börjar fyllensnacka i närmare två minuter så föll det hela som en sten, efter det spelade dem fel upprepade gånger och ljudet lät helt enkelt skit.
Efter någon kvart tar Frej mikrofonen och använder deras konsert tid till att efter fråga skjuts mellan Hässleholm och Malmö efter konserten.
Och några minuter senare klarade jag inte mera, de lät för jävla illa. Vi såg runt halva konserten. Jag skulle vilja påstå att detta är bland det sämsta jag har hört live, de är möjligt att jag ser dem någon mer gång i framtiden men då måste jag vara psykiskt inställd på att de kommer att låta skit och att dem fyllesnackar sig igenom konserten. Jag älskar deras musik, men att se dem live var då ingen höjdare.

Melody Club
Att se Melody Club live var kul! Sångaren (som jag inte kan namnet på) visste hur man får publikkontakt och de var bra drag hela konserten igenom.
Eftersom jag lyssnat en del på dem så var de kul att kunna sjunga med, inga problem ljudet; jag gillar Melody Clubs sound.

Juvelen
Finns dessvärre inte så mycket att säga, han stod själv inomhus på Casa scenen med en el-gitarr och en mikrofon.
Öppningslåten var Hanna (vilken annars?) Nästa låt var någon jag inte kommer ihåg, och efter det gick vi ut för att vi höll på att avlida av värmeslag.
De är möjligt att jag kommer lyssna igenom en platta om han släpper någon, först efter det kan de bli aktuellt att jag ser en hel konsert med honom.

Teddybears STHLM
Äntligen fick jag se dem live, och de var riktigt koolt för att använda modernt språk så var det fett! Mest gillade jag att dem körde med dubbla trummisar, vilken förmodligen var orsaken till den feta bas rytmen som gjorde att bröstkorgen smått trängdes lite inåt och att man började dansa och sjunga med till musiken.
Skoj att dem använde sig av projektor. Jag kommer absolut att se dem igen om jag får chansen och jag rekommenderar alla andra att också göra det!

Detta var dem konserter jag och Carina såg under fredagen, efter konserterna gick vi till campingen ihop förhoppning om att kunna sova, men först somna gjorde man på riktigt efter 4 – 5 tiden in på morgonen pga. Massa packade idiot fjortisar med bergsprängare och alldeles för mycket alkohol i blodet.


Lördag:
Efter att ha dragit runt i Hässlehåla och käkat lunch samt kollat in den pågående raggarträffen så begav vi oss tillbaka till festivalområdet där vi efter en stund lyckades ta oss intill Casa scenen där Navid Modiri och Gudarna spelade.

Navid Modiri och Gudarna
Jag vet inte riktigt hur jag kom i kontakt med Navids musik, men jag älskar den. De var speciellt att se han tillsammans med kompgruppen ”Gudarna”, spelningen skedde inomhus på Casa scenen där de var sjukt varmt. De var så packat med folk så man kom inte längre fram än innanför dörren, men på något sätt gjorde inte det något. Sträckte jag mig så såg jag honom, hörde gjorde jag i vilket fall som helst sen var de så varmt så ett par gånger sträckte jag ut huvudet för att få i mig lite kall luft. Han har fin sång röst och de var kul att sjunga med och de var en väldigt fin stämning i publiken. Jag kan inte vara annat än ledsen för att han inte kommer till Peace & Love, istället får jag säga grattis Hultsfreds besökare! Köp skivan, läs texterna och se Navid live.

Shout Out Louds
Hade innan konserten bara hört ett fåtal låtar med dem, och tyvärr föll dem varken mig eller Carina i smaken. De var liksom inget kul, så vi gick där ifrån.
Jag får helt enkelt ta mig tid att lyssna på dem hemma för att se om de är något av intresse.

Peps Blodsband
De var inget vidare, kändes rätt tråkigt men åandra sidan var de kul att höra Peps stämma live. Jag och Carina satt mest och käkade sockervadd & drack cola.

Mustasch
Festivalens förmodligen tyngsta band som bjöd på skön hårdrock inne det stora Chili tältet. Tyvärr har de gått ett par plattor sen jag lyssnade på dem senast, så de var många nya låtar som man inte hört tidigare. Får se om jag tar mig tid att lyssna på deras senaste platta eller inte, men just nu när de gäller hårdrock är de In Flames som gäller.

Ed Harcourt
Detta var varken min eller Carinas typ av musik, men vi stod kvar och lyssnade ett tag i alla fall innan vi tröttnade och gick bort och kollade när Svenska Akademien riggade inför sin spelning.

Svenska Akademien
Svenska Akademien gör mig aldrig besviken, såg dem två gånger förra sommaren, och nu i onsdags kom deras nya platta ”Gör det ändå”, har precis hunnit lyssna in mig på den, dock kan jag inte texterna så bra. De var en bra spelning med många låtar från nya plattan speciellt gillar jag låten ”Akut akut” sen var det underbart att höra ”Framåt” sjunga och hoppa med!
Som de ser ut nu blir det minst två till konserter med Svenska Akademien i sommar.

Sahara Hotnights
Både jag och Carina hade sett fram emot att se Sahara Hotnights, de var super härligt att höra alla bra låtar, tyvärr saknade man ett par gamla låtar och de blev nästan lite väl mycket från den nya plattan. Men inget ont om den, den är bra även om jag gillar den föregående ”Kiss & Tell” mycket.
Jag kommer ihåg när ZTV fortfarande sände live från Hultsfredsfestivalen, jag & syrran satt som bänkade framför teven och kollade på konserter, bland annat Sahara Hotnights. Jag minns att jag önskade att jag var där och hoppade tillsammans med alla andra.
I helgen hade jag chansen, men faktum är att de var inte riktigt lika ballt som jag hade hoppats på. Hon som är första sångare i bandet var hes, saxofon solot i ”Cheek To Cheek” var ersatt med ett el-gitarr solo, saxofonen gör liksom låten unik.
Men alla kan göra en dålig spelning, jag ser gärna Sahara Hotnights en gång till, då hoppas jag att dem är lite piggare och lite coolare.

Familjen
Sista konserten jag & Carina såg på festivalen. Jag ska ärligt erkänna att familjen inte har gjort så många bra låtar, men låtar som ”Hög luft” och ”Kom säger dom” de var dem som gjorde att jag ställde mig i ett tält mitt i natten och lyssnade på överbedövande basgångar blandat med Johans smått halvfulla stämma som spred sig långt utanför de stora blåa tältet.
Jag tyckte de var skoj att se familjen live, Andreas som sköter mixandet är en väldigt skicklig musiker. Det var en bra avslutning på Siesta 2007.

Detta är början på en musiksommar som väntar, under sommaren planerar jag att åka på
Peace & Love och Öland roots sen kanske de blir lite andra diverse festivaler som inte är inplanerade än.

De är synd att alla ungdomar ska dricka sig så jäkla fulla, ambulansen gick ett i ett hela helgen, och under fredag kvällen var de inte mindre än tre polisbilar och fyra polishästar samt ett antal ordningsvakter.

Kanske reflekterar mer över ämnet ungdomsfylla en annan gång, just nu vill jag bara njuta av all underbar musik jag har hört i helgen.

//Martin Karlberg, Nykter festivaldeltagare – Siesta 2007

Jag blir så arg.
Babyshambles har ställt in sin spelning på Peace & Love. *gråt*
Genast blev festivalen ganska mycket sämre.
Jag vill ha ersättning i form av Arctic Monkeys, Dirty Pretty Things eller The View!

Fast det kom ju till några fina bokningar också. The Tough Alliance och Sugarplum Fairy.

Men ändå. Dumma band. Jag ville ju se dem en massa. Det får väl bli ett Englandsbesök någon gång...

Rolling. Music-wise, at least.

So it's decided, Havok are playing at Peace & Love! We'll play with bands like Vader, Behemoth and Meshuggah. Not to mention other great non-metal bands like Bo Kaspers Orkester, Nationalteatern and Charta 77.

Other than that, we received 8/10 from Close-Up Magazine on our single World Shroud! And a fantastic 4/6 from Zero Tolerance Magazine on Realms of Reverie. Plus, next week we are getting some air time on our local radio "Radio AF", where we will be doing a interview and playing one of our songs.

Besides Havok, I'm rotating as much Hate Eternal, Anata, Pure Reason Revolution and Arsonist as I can.

'til next time, fuckers.